jag gillar...

när goda nyheter överraskar mig
myskvällar
att kramas
gitarrspel
pussar
fina ord
när knäet börjar bli bättre

kort sagt..en bra dag! ska väl ta mig i kragen och skriva något meningsfullt här snart.

det nattliga poetiska

jag har gjort det så många gånger förr.
tvinga bort tårarna, kämpa mot gråten och smärtan i bröstet.
försöker tänka på annat, men dina ögon tycks lura bakom varje hörn.
kommer jag någonsin bli fri?
bli fri från dina läppar, din varma andedräkt. 
i tanken håller du fortfarande om mig. då älskar du mig fortfarande.
jag vill inte drömma, jag vill inte tänka. hur slutar man tänka?
kämpar åter igen mot gråten och tårarna som bränner bakom ögonlocken.
det gör mig blind.
brännande tårar får mig att somna, och drömma om något som inte är verklighet.
jag vill inte drömma.
jag vill inte se dig.
jag vill inte känna dig.
nu ska jag gå vidare. vidare till drömmen och den overkliga värld som borde vara min verklighet.


tårar på soffkanten

nostalgi är kvällens ord.
här sitter jag och kollar på bilder och filmer från ett år tillbaka och tider jag saknar.
vissa tider är menade att passera, men vissa passerar utan att man vill.
jag saknar internskämten och allt det sjuka vi hade, jag blir ständigt påmind av den lilla familj som växte fram.
dock har jag alltid vetat att dessa stunder ska passera, det är dags att växa upp och hitta sin egen väg.
sen tänker jag på fem små tomtar som spelade riktigt fint. så fint att jag kände lycka i hjärtat.
vart har de tagit vägen? borde vi inte hållit kvar i det?
men det kanske är som nelly furtado sjunger, all good things come to an end.
all good things come to an end och det går egentligen inte en dag utan att det snuddar vid min näthinna.
personer och minnen i det förgångna kanske ska förbli minnen? det är säkerligen dags att leva vidare.
leva för de som nu finns här och som jag älskar mer än något.
nu ska jag sluta känna saknad

del 5

Halvfull och förvirrad tog jag bort händerna och vände mig om. Där stod han med ruffsigt hår och blåa, sprudlande ögon.
-Hej! han log med hela ansiktet. Vad fin du är! Komplimangen fick mig att rodna.
- Hej, tack! Jag log. Ska vi gå vidare?
- Absolut! Han tog i hand med Sofia liksom hans vän, Erik, gjorde med oss båda.
Skrattandes och stojandes snubblade vi fram på gatorna tills vi hittade en restaurang som passade oss.
Cigaretter tändes, vinflaskor dracks ur, god mat förtärdes och jag tror det var det roligaste jag haft på länge.
Hela kvällen spenderade vi på restaurangen. När klockan var tre gick vi därifrån och Henkes arm låg på mina axlar.
- Ska vi gå till stranden? frågade han mig tyst.
- Det tycker jag! att jag var berusad var det ingen talan om, men hans grepp kändes tryggt.
Sofia och Erik gick in på en klubb medans Henke och jag fortsatte ner mot stranden.
Vi gick längs med sandbanken, barfota medans vågorna skvalpade mot våra fötter.
- Är inte dethär livet? frågade han mig med läpparna mot mitt hår.
- Mm, viskade jag och tryckte mig närmare hans varma kropp.
Plötsligt stannade han. Hans hand smekte min kind. Hans läppar sökte efter mina. Där stod vi, halvt berusade på en strand i Alicante och kysstes i soluppgången.

RSS 2.0