det nattliga poetiska

jag har gjort det så många gånger förr.
tvinga bort tårarna, kämpa mot gråten och smärtan i bröstet.
försöker tänka på annat, men dina ögon tycks lura bakom varje hörn.
kommer jag någonsin bli fri?
bli fri från dina läppar, din varma andedräkt. 
i tanken håller du fortfarande om mig. då älskar du mig fortfarande.
jag vill inte drömma, jag vill inte tänka. hur slutar man tänka?
kämpar åter igen mot gråten och tårarna som bränner bakom ögonlocken.
det gör mig blind.
brännande tårar får mig att somna, och drömma om något som inte är verklighet.
jag vill inte drömma.
jag vill inte se dig.
jag vill inte känna dig.
nu ska jag gå vidare. vidare till drömmen och den overkliga värld som borde vara min verklighet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0