jag gillar...
när goda nyheter överraskar mig
myskvällar
att kramas
gitarrspel
pussar
fina ord
när knäet börjar bli bättre
kort sagt..en bra dag! ska väl ta mig i kragen och skriva något meningsfullt här snart.
myskvällar
att kramas
gitarrspel
pussar
fina ord
när knäet börjar bli bättre
kort sagt..en bra dag! ska väl ta mig i kragen och skriva något meningsfullt här snart.
det nattliga poetiska
jag har gjort det så många gånger förr.
tvinga bort tårarna, kämpa mot gråten och smärtan i bröstet.
försöker tänka på annat, men dina ögon tycks lura bakom varje hörn.
kommer jag någonsin bli fri?
bli fri från dina läppar, din varma andedräkt.
i tanken håller du fortfarande om mig. då älskar du mig fortfarande.
jag vill inte drömma, jag vill inte tänka. hur slutar man tänka?
kämpar åter igen mot gråten och tårarna som bränner bakom ögonlocken.
det gör mig blind.
brännande tårar får mig att somna, och drömma om något som inte är verklighet.
jag vill inte drömma.
jag vill inte se dig.
jag vill inte känna dig.
nu ska jag gå vidare. vidare till drömmen och den overkliga värld som borde vara min verklighet.
tvinga bort tårarna, kämpa mot gråten och smärtan i bröstet.
försöker tänka på annat, men dina ögon tycks lura bakom varje hörn.
kommer jag någonsin bli fri?
bli fri från dina läppar, din varma andedräkt.
i tanken håller du fortfarande om mig. då älskar du mig fortfarande.
jag vill inte drömma, jag vill inte tänka. hur slutar man tänka?
kämpar åter igen mot gråten och tårarna som bränner bakom ögonlocken.
det gör mig blind.
brännande tårar får mig att somna, och drömma om något som inte är verklighet.
jag vill inte drömma.
jag vill inte se dig.
jag vill inte känna dig.
nu ska jag gå vidare. vidare till drömmen och den overkliga värld som borde vara min verklighet.
tårar på soffkanten
nostalgi är kvällens ord.
här sitter jag och kollar på bilder och filmer från ett år tillbaka och tider jag saknar.
vissa tider är menade att passera, men vissa passerar utan att man vill.
jag saknar internskämten och allt det sjuka vi hade, jag blir ständigt påmind av den lilla familj som växte fram.
dock har jag alltid vetat att dessa stunder ska passera, det är dags att växa upp och hitta sin egen väg.
sen tänker jag på fem små tomtar som spelade riktigt fint. så fint att jag kände lycka i hjärtat.
vart har de tagit vägen? borde vi inte hållit kvar i det?
men det kanske är som nelly furtado sjunger, all good things come to an end.
all good things come to an end och det går egentligen inte en dag utan att det snuddar vid min näthinna.
personer och minnen i det förgångna kanske ska förbli minnen? det är säkerligen dags att leva vidare.
leva för de som nu finns här och som jag älskar mer än något.
nu ska jag sluta känna saknad
här sitter jag och kollar på bilder och filmer från ett år tillbaka och tider jag saknar.
vissa tider är menade att passera, men vissa passerar utan att man vill.
jag saknar internskämten och allt det sjuka vi hade, jag blir ständigt påmind av den lilla familj som växte fram.
dock har jag alltid vetat att dessa stunder ska passera, det är dags att växa upp och hitta sin egen väg.
sen tänker jag på fem små tomtar som spelade riktigt fint. så fint att jag kände lycka i hjärtat.
vart har de tagit vägen? borde vi inte hållit kvar i det?
men det kanske är som nelly furtado sjunger, all good things come to an end.
all good things come to an end och det går egentligen inte en dag utan att det snuddar vid min näthinna.
personer och minnen i det förgångna kanske ska förbli minnen? det är säkerligen dags att leva vidare.
leva för de som nu finns här och som jag älskar mer än något.
nu ska jag sluta känna saknad
del 5
Halvfull och förvirrad tog jag bort händerna och vände mig om. Där stod han med ruffsigt hår och blåa, sprudlande ögon.
-Hej! han log med hela ansiktet. Vad fin du är! Komplimangen fick mig att rodna.
- Hej, tack! Jag log. Ska vi gå vidare?
- Absolut! Han tog i hand med Sofia liksom hans vän, Erik, gjorde med oss båda.
Skrattandes och stojandes snubblade vi fram på gatorna tills vi hittade en restaurang som passade oss.
Cigaretter tändes, vinflaskor dracks ur, god mat förtärdes och jag tror det var det roligaste jag haft på länge.
Hela kvällen spenderade vi på restaurangen. När klockan var tre gick vi därifrån och Henkes arm låg på mina axlar.
- Ska vi gå till stranden? frågade han mig tyst.
- Det tycker jag! att jag var berusad var det ingen talan om, men hans grepp kändes tryggt.
Sofia och Erik gick in på en klubb medans Henke och jag fortsatte ner mot stranden.
Vi gick längs med sandbanken, barfota medans vågorna skvalpade mot våra fötter.
- Är inte dethär livet? frågade han mig med läpparna mot mitt hår.
- Mm, viskade jag och tryckte mig närmare hans varma kropp.
Plötsligt stannade han. Hans hand smekte min kind. Hans läppar sökte efter mina. Där stod vi, halvt berusade på en strand i Alicante och kysstes i soluppgången.
-Hej! han log med hela ansiktet. Vad fin du är! Komplimangen fick mig att rodna.
- Hej, tack! Jag log. Ska vi gå vidare?
- Absolut! Han tog i hand med Sofia liksom hans vän, Erik, gjorde med oss båda.
Skrattandes och stojandes snubblade vi fram på gatorna tills vi hittade en restaurang som passade oss.
Cigaretter tändes, vinflaskor dracks ur, god mat förtärdes och jag tror det var det roligaste jag haft på länge.
Hela kvällen spenderade vi på restaurangen. När klockan var tre gick vi därifrån och Henkes arm låg på mina axlar.
- Ska vi gå till stranden? frågade han mig tyst.
- Det tycker jag! att jag var berusad var det ingen talan om, men hans grepp kändes tryggt.
Sofia och Erik gick in på en klubb medans Henke och jag fortsatte ner mot stranden.
Vi gick längs med sandbanken, barfota medans vågorna skvalpade mot våra fötter.
- Är inte dethär livet? frågade han mig med läpparna mot mitt hår.
- Mm, viskade jag och tryckte mig närmare hans varma kropp.
Plötsligt stannade han. Hans hand smekte min kind. Hans läppar sökte efter mina. Där stod vi, halvt berusade på en strand i Alicante och kysstes i soluppgången.
del 4
Efter en heldag på stranden låg jag soltrött och utmattad på sängen och sa gång på gång ''vad ska jag ha på mig''.
Sofia stannade upp i sin rusning och tittade på mig med allvarliga och beslutsamma ögon.
- Vad är det? frågade jag
- Ta på dig vadfan som helst innan jag får ytterligare en impuls att hoppa ut genom fönstret! hon skrattade till när hon gick in i badrummet. Snopet klev jag upp ur sängen och drog fram ett par blåa jeansshorts och ett kort, löst, vitt linne. Håret vara halvlockigt och svallade snyggt ner på ryggen. Jag log mot min spegelbild, jag skulle nog lyckas få grabben på fall.
Sofia kom in i rummet nysminkad och fräsch, tog på sig en luftig, blommig klänning och lätt hennes också lockiga hår svalla ner på ryggen. Hon posade överdrivet och gjorde fula grimaser som fick oss båda att brista ut i ett hejdlöst skratt medans vi ramlade ut på balkongen med vinet i ena handen.
- Jävlar vad dethär är underbart, sa jag och tog ett bloss från min nytända cigarett.
- Jag kan inte mer än att hålla med, svarade hon med en medstämmande nickning.
Några minuter senare stod vi och väntade på två främlingar, utanför en restaurang i Spanien, då två händer plötsligt rubbade min syn.
Sofia stannade upp i sin rusning och tittade på mig med allvarliga och beslutsamma ögon.
- Vad är det? frågade jag
- Ta på dig vadfan som helst innan jag får ytterligare en impuls att hoppa ut genom fönstret! hon skrattade till när hon gick in i badrummet. Snopet klev jag upp ur sängen och drog fram ett par blåa jeansshorts och ett kort, löst, vitt linne. Håret vara halvlockigt och svallade snyggt ner på ryggen. Jag log mot min spegelbild, jag skulle nog lyckas få grabben på fall.
Sofia kom in i rummet nysminkad och fräsch, tog på sig en luftig, blommig klänning och lätt hennes också lockiga hår svalla ner på ryggen. Hon posade överdrivet och gjorde fula grimaser som fick oss båda att brista ut i ett hejdlöst skratt medans vi ramlade ut på balkongen med vinet i ena handen.
- Jävlar vad dethär är underbart, sa jag och tog ett bloss från min nytända cigarett.
- Jag kan inte mer än att hålla med, svarade hon med en medstämmande nickning.
Några minuter senare stod vi och väntade på två främlingar, utanför en restaurang i Spanien, då två händer plötsligt rubbade min syn.
del 3
Där stod en solbränd kille, med blondt, blött hår och blåa ögon. Hans armar, bröst och mage fick mig att rysa till av välbehag.
- Hej...Henke? sa jag och hoppades innerligt att jag inte sagt fel namn.
- Du kom ihåg mig iallafall, sa han lite generat. Väsk-killen. Han skrattade till.
- Hur skulle jag glömma? sa jag med ett leende och slog honom skämtsamt på axeln.
- Väldigt sant! Hur har ni det då?
- Det är underbart, sa Sofia och jag i kör och började fnissa. Ni då?
- Haha, helt klart detsamma! han tvekade lite. Vill ni hänga med ut och äta ikväll? Han såg förväntansfull ut. Sofias blick sa mig att detta var helt okej.
- Absolut, vart ska vi ses? sa jag med röst där lyckan inte kunde döljas.
- Vi kan komma och hämta er, vart bor ni?
- På plaza de sol, kommer ni vid åtta?
- Absolut!
Vi log mot varandra och han gick bortåt mot sin solstol. Vad skulle jag ta på mig ikväll?
- Hej...Henke? sa jag och hoppades innerligt att jag inte sagt fel namn.
- Du kom ihåg mig iallafall, sa han lite generat. Väsk-killen. Han skrattade till.
- Hur skulle jag glömma? sa jag med ett leende och slog honom skämtsamt på axeln.
- Väldigt sant! Hur har ni det då?
- Det är underbart, sa Sofia och jag i kör och började fnissa. Ni då?
- Haha, helt klart detsamma! han tvekade lite. Vill ni hänga med ut och äta ikväll? Han såg förväntansfull ut. Sofias blick sa mig att detta var helt okej.
- Absolut, vart ska vi ses? sa jag med röst där lyckan inte kunde döljas.
- Vi kan komma och hämta er, vart bor ni?
- På plaza de sol, kommer ni vid åtta?
- Absolut!
Vi log mot varandra och han gick bortåt mot sin solstol. Vad skulle jag ta på mig ikväll?
del 2
En taxiresa senare satt vi i hotellrummets dubbelsäng med en pizza emellan oss. Utsvultna och trötta åt vi och fnittrade ibland hysteriskt åt ingenting. Allt prat om att leva livet började bli verklighet och morgondagen kunde inte komma snabbare. Vi somnade som små barn.
- Mmmm, 35 grader och sol! Kan det bli bättre? Sofia sträckte på sig i solstolen.
- Nej, sa jag. Inte alls! Försommaren i Sverige hade varit regnig och det fick oss att njuta ännu mer.
- Ska vi bada? Sofia tittade på mig lite busigt.
- Sisten i! skrek jag och sprang ner till havet med Sofia hack i häl. Vi snubblade över varandra ner i det turkosa vattnet och skrattade och skrek som galningar! När vi lugnat oss fick jag en hand på axeln.
- Felicia? en igenkännande mansröst sa mitt namn och jag vände mig om.
- Mmmm, 35 grader och sol! Kan det bli bättre? Sofia sträckte på sig i solstolen.
- Nej, sa jag. Inte alls! Försommaren i Sverige hade varit regnig och det fick oss att njuta ännu mer.
- Ska vi bada? Sofia tittade på mig lite busigt.
- Sisten i! skrek jag och sprang ner till havet med Sofia hack i häl. Vi snubblade över varandra ner i det turkosa vattnet och skrattade och skrek som galningar! När vi lugnat oss fick jag en hand på axeln.
- Felicia? en igenkännande mansröst sa mitt namn och jag vände mig om.
en sommar-romans, del 1
Värmen slog emot mig som en ömt, smekande hand när jag steg ut ur det kalla flygplanet. Äntligen hade jag landat i Spanien, Alicante, där jag skulle spendera min senaste vecka. Slappa, sola, bada, äta, festa..min tankar avbröts av en väska som dunsade in i mina ben. Jag tittade förvånat ner på den militärgröna väskan och sedan ilsket upp bakom mig i trappen. En blond kille som såg otroligt skuldmedveten och generad ut sprang nerför.
- Oj, ehum, förlåt mig, gick det bra? Jag kunde inte låta bli att le. Han tog upp väskan och förde handen genom sitt ruffsiga blonda hår.
- Det är lugnt, svarade jag med ett leende. Killen hade jeansshorts, en blå-vit-randig tshirt med vita converse och brunbrända ben.
- Jag snubblade och väskan föll ur mina händer, är det säkert att det gick bra? Hans blåa ögon och rodnande kinder sa mig att situationen var extremt pinsam.
- Ja, det är helt säkert. Jag log igen. Vart ska du bo?
- Lite utanför staden, nära havet. Rodnaden började försvinna och ett leende smetas på. Dudå?
- Ungefär samma! Innan vi hann yttra några fler ord ropade någon på honom, Henke.
- Jag måste tyvärr gå, men vi kanske ses! Vad heter du förresten? Hans blåa ögon glittrade av iver.
- Felicia. Vi kanske gör det. Jag log mot honom. Fick en hand på axeln och ett ursäktande leende tillbaka.
Jag tog min vän Sofias hand och gjorde en lycklig grimas mot henne. Nu jävlar.
- Oj, ehum, förlåt mig, gick det bra? Jag kunde inte låta bli att le. Han tog upp väskan och förde handen genom sitt ruffsiga blonda hår.
- Det är lugnt, svarade jag med ett leende. Killen hade jeansshorts, en blå-vit-randig tshirt med vita converse och brunbrända ben.
- Jag snubblade och väskan föll ur mina händer, är det säkert att det gick bra? Hans blåa ögon och rodnande kinder sa mig att situationen var extremt pinsam.
- Ja, det är helt säkert. Jag log igen. Vart ska du bo?
- Lite utanför staden, nära havet. Rodnaden började försvinna och ett leende smetas på. Dudå?
- Ungefär samma! Innan vi hann yttra några fler ord ropade någon på honom, Henke.
- Jag måste tyvärr gå, men vi kanske ses! Vad heter du förresten? Hans blåa ögon glittrade av iver.
- Felicia. Vi kanske gör det. Jag log mot honom. Fick en hand på axeln och ett ursäktande leende tillbaka.
Jag tog min vän Sofias hand och gjorde en lycklig grimas mot henne. Nu jävlar.
back in svedala
återigen hemma i det kalla sverige efter en underbar resa i grekland.
massor med sol och bad, fina pojkar, mys och en och annan hårig grek. skulle hemskt gärna bosätta mig där och leva i semester året runt.
men hemma som sagt, sittandes i albas lilla hus efter spelning och en tur på marknaden.
ikväll bär det av till skandia teatern och el cuidad igen.
see you there mathafuckas
del 10
Jag vet inte hur länge jag hade sovit när jag vaknade. Jag visste bara att jag hade sovit djupt och länge utan att bli väckt abrupt av en hjärtslitande mardröm. Jag klev upp ur sängen och tittade ut genom fönstret. Regnet smattrade mot balkongräcket och lämnade en liten pöl under. En snabb koll på mobilen sa mig att Kim verkligen ville nå mig. Klockan var fyra och han hade ringt tio gånger. Jag lät mobilen ligga, tog mig en kopp kaffe, gick ut på balkongen och tände en cigarett. Sen Kim berättade om sin fästmö hade jag börjat röka igen. Det gjorde mig lugn och fick mig att släppa tanken på hans gulliga, lilla familj. Efter tre timmars rökande och stirrande ut i regnet tog jag kaffekoppen i handen och gick in med den i köket. Mobiltelefonen ringde igen men jag svarade inte. Jag tog av mig min vita tshirt och klev in i duschen. Kände mig som en ny människa när jag kom ut och det hade slutat regna. Telefonen fortsatte ringa var tionde minut men jag svarade inte. Kollade instinktivt på tvprogrammet, skrattade lite åt de tråkiga skämten som sades. När klockan var nio svarade jag slutligen.
- Hallå? sa jag.
- Varför har du inte svarat för?! han var så upprörd att det blev skrämmande.
- Jag ska vara ärlig mot dig, sa jag. Jag har inte orkat prata med dig.
- Ehm..nehe. Han lät ledsen.
- Men jag skulle behöva träffa dig, sa jag och hade börjat darra på rösten. Klockan tio?
- Jaha, ja okej! han lät fundersam och orolig men mindre ledsen.
- Bra, sa jag och lade på. Tog på mig mina blåa jeans, en mörkgrå tshirt med tryck på och en ljusgrå luvtröja. Jag gick ut ur lägenheten och gick. Jag vet inte hur långt jag gick, men jag märkte inte att det hade börjat regna förrän min telefon ringde. Klockan var tio över tio och jag var två minuter ifrån hans lägenhet.
- Vart är du? frågade han orolig igen.
- Kom ut, sa jag. Vill prata med dig ensam.
- Ja, jag kommer. Han lade på och jag ökade på stegen precis som jag gjort för två månader sen. Jag var blöt i håret nu, och det regnade mer.
När han kom över gatan så kollade jag ner, tårarna var påväg igen. Och klumpen i magen hade växt till sig igen. Han såg så orolig ut och hans gulliga rynka var i pannan. Han kastade sig över mig och viskade att han varit så orolig hela dagen och att han saknat mig hela dagen.
- Du är alldeles blöt ju, kan vi inte gå in och prata? sa han och log ett försiktigt leende.
- Nej, jag vill inte. Jag bet ihop en stund för att inte börja gråta. Du har inte sagt något till henne än va?
- Nej, men jag planerar att göra det imorgon. Han studerade mig med sina oförstående, grön-bruna ögon. Vad är det Ellen?
- Jag vill inte att du lämnar din familj. Jag vill att du stannar hos dem och lever med dem. min röst började darra igen. Du älskar Mia, och framförallt lilla Linnea! Jag vill inte att du ska välja mig.
- Men jag älskar dig mer, nästan viskade han. Jag visste inte om han grät för han var lika drypande våt som han var första gången vi stod ute i regnet.
- Jag älskar dig Kim, men jag orkar inte. Du och jag är inte menade att vara med varandra. Jag hade börjat gråta och snyftade fram orden.
- Det är inte rättvist, viskade han. Det borde vara du och jag.
Klumpen i halsen brände. Innan jag kysste honom farväl och gick därifrån citerade jag orden jag hört i kentlåten dagen innan.
- ''Inga lyckliga slut, så glöm alla sagor och låt fyllorna slåss om det lilla som lämnats kvar, låt det va''
- Hallå? sa jag.
- Varför har du inte svarat för?! han var så upprörd att det blev skrämmande.
- Jag ska vara ärlig mot dig, sa jag. Jag har inte orkat prata med dig.
- Ehm..nehe. Han lät ledsen.
- Men jag skulle behöva träffa dig, sa jag och hade börjat darra på rösten. Klockan tio?
- Jaha, ja okej! han lät fundersam och orolig men mindre ledsen.
- Bra, sa jag och lade på. Tog på mig mina blåa jeans, en mörkgrå tshirt med tryck på och en ljusgrå luvtröja. Jag gick ut ur lägenheten och gick. Jag vet inte hur långt jag gick, men jag märkte inte att det hade börjat regna förrän min telefon ringde. Klockan var tio över tio och jag var två minuter ifrån hans lägenhet.
- Vart är du? frågade han orolig igen.
- Kom ut, sa jag. Vill prata med dig ensam.
- Ja, jag kommer. Han lade på och jag ökade på stegen precis som jag gjort för två månader sen. Jag var blöt i håret nu, och det regnade mer.
När han kom över gatan så kollade jag ner, tårarna var påväg igen. Och klumpen i magen hade växt till sig igen. Han såg så orolig ut och hans gulliga rynka var i pannan. Han kastade sig över mig och viskade att han varit så orolig hela dagen och att han saknat mig hela dagen.
- Du är alldeles blöt ju, kan vi inte gå in och prata? sa han och log ett försiktigt leende.
- Nej, jag vill inte. Jag bet ihop en stund för att inte börja gråta. Du har inte sagt något till henne än va?
- Nej, men jag planerar att göra det imorgon. Han studerade mig med sina oförstående, grön-bruna ögon. Vad är det Ellen?
- Jag vill inte att du lämnar din familj. Jag vill att du stannar hos dem och lever med dem. min röst började darra igen. Du älskar Mia, och framförallt lilla Linnea! Jag vill inte att du ska välja mig.
- Men jag älskar dig mer, nästan viskade han. Jag visste inte om han grät för han var lika drypande våt som han var första gången vi stod ute i regnet.
- Jag älskar dig Kim, men jag orkar inte. Du och jag är inte menade att vara med varandra. Jag hade börjat gråta och snyftade fram orden.
- Det är inte rättvist, viskade han. Det borde vara du och jag.
Klumpen i halsen brände. Innan jag kysste honom farväl och gick därifrån citerade jag orden jag hört i kentlåten dagen innan.
- ''Inga lyckliga slut, så glöm alla sagor och låt fyllorna slåss om det lilla som lämnats kvar, låt det va''
del 9
Och där snubblade jag fram på gatan i den ljumma sommarkvällen med tårarna drypandes nerför mina rosiga kinder. Tröttheten nådde mig samma stund som jag tog tag i dörrhandtaget på lägenheten och jag ramlade in. Tårarna hade slutat rinna för stunden och jag kollade mig själv i spegeln. Flyttade en blond hårslinga bakom örat. Hur länge skulle jag orka?
När jag somnade kom mardrömmen tillbaka och jag vaknade klockan fyra. Jag kände ingen mening med att ligga kvar i den varma sängen och vrida på mig varje gång mardrömmen kom tillbaka så jag tog mitt ciggpaket och min ipodspelare och satte mig på balkongen. Jag tände ciggen och slog på ''Insekter'' med kent. Tankarna irrade omkring i mitt huvud men några ord i låten tycktes tränga in i mitt huvud. Jag tog ett bloss av cigaretten och kollade ut över Norrköping. Himlen var rosa och solen tycktes vara påväg upp. Allting var så tyst och stilla och jag hade nästan slutat tänka på grund av den vackra utsikten över alla hus. För ett ögonblick kände jag hur orken bara föll ur mig, jag som aldrig låtit mig bli nerbruten förut. Orden som jag uppmärksammat innan fastnade i huvudet och gick runt, runt. Jag släckte min tredje cigarett och gick in. Jag visste vad jag var tvungen att göra.
fortsättning följer till sista delen..
del 8
Natten som följde var den värsta natten jag någonsin upplevt. Ensam i min stora säng låg jag med tårarnas rinnandes nedför mina kinder, vände och vred på mig för att försöka fly från smärtan i bröstet. Jag grät mig in i en orolig slummer som jag vaknade upp ur med ett ryck när mardrömmen nådde sitt slut.
Dessa nätter var något jag skulle behöva vänja mig vid. Samma mardröm varje natt.
Han kysste mig ömt, viskade fina ord i mitt öra och höll om mig. Hans lukt trängde in i mina lungor, och hans fingertoppar smekte min midja. Plötsligt blev hans grepp hårt, en kniv högg mig i bröstet och han tittade på mig med sorgsen blick. Så rycktes jag upp ur drömmen.
Jag spenderade fortfarande större delen av mina dagar tillsammans med honom, försökte att inte visa hur sårad och uppriven jag var. Log mot honom och var som vanligt. Sedan kom den dagen jag fruktat mest. Fästmön och dotterna anlände.
- Hej! sa han när de kom innanför dörren. Kärleken i rösten gick inte att undgå när han hälsade dem välkomna. När han kysste henne gjorde det så ont i bröstet att jag lade handen vid mellangärdet. Jag presenterades som en vän.
- Hej, Ellen. sa jag och log så gott jag kunde.
- Mia, sa den fästmön. Och det här är Linnea. Hon pekade på den lilla flickan som log blygt bakom hennes mammas ben.
Jag satt där med den lyckliga lilla familjen i två timmar. Kim hade ställt upp familjefoton i vardagsrummet och för var minut som gick blev det tyngre att andas. Jag sa inte mycket, bara när jag blev tilltalad. Kände mig så ivägen och fick en klaustrofobisk känsla som fick mig att resa mig upp.
- Jag ska inte störa er mer, sa jag. Jag har saker att fixa där hemma. Han kollade på mig med en förvånad och lite besviken blick.
- Jaha, men du stör inte, sa han leende. Nu brände tårarna bakom ögonlocken igen och det skulle vilken sekund somhelst svämma över.
- Nej, men jag måste gå. Det var verkligen trevligt att träffas Mia, och tack för kaffet! Jag log och gick skyndande mot hallen, jag hörde att han gick efter mig.
- Du behöver inte gå, sa han tyst. Jag tog på mig skorna.
- Jo, det behöver jag. När jag knutit klart skorna sträckte jag mig efter min jeansjacka och vände mig om. Vi hörs. Han kysste mig lätt och fångade in mig i en varm kram.
Så fort jag kom ut började tårarna rinna. Natten skulle bli värre än någonsin.
fortsättning följer..
Dessa nätter var något jag skulle behöva vänja mig vid. Samma mardröm varje natt.
Han kysste mig ömt, viskade fina ord i mitt öra och höll om mig. Hans lukt trängde in i mina lungor, och hans fingertoppar smekte min midja. Plötsligt blev hans grepp hårt, en kniv högg mig i bröstet och han tittade på mig med sorgsen blick. Så rycktes jag upp ur drömmen.
Jag spenderade fortfarande större delen av mina dagar tillsammans med honom, försökte att inte visa hur sårad och uppriven jag var. Log mot honom och var som vanligt. Sedan kom den dagen jag fruktat mest. Fästmön och dotterna anlände.
- Hej! sa han när de kom innanför dörren. Kärleken i rösten gick inte att undgå när han hälsade dem välkomna. När han kysste henne gjorde det så ont i bröstet att jag lade handen vid mellangärdet. Jag presenterades som en vän.
- Hej, Ellen. sa jag och log så gott jag kunde.
- Mia, sa den fästmön. Och det här är Linnea. Hon pekade på den lilla flickan som log blygt bakom hennes mammas ben.
Jag satt där med den lyckliga lilla familjen i två timmar. Kim hade ställt upp familjefoton i vardagsrummet och för var minut som gick blev det tyngre att andas. Jag sa inte mycket, bara när jag blev tilltalad. Kände mig så ivägen och fick en klaustrofobisk känsla som fick mig att resa mig upp.
- Jag ska inte störa er mer, sa jag. Jag har saker att fixa där hemma. Han kollade på mig med en förvånad och lite besviken blick.
- Jaha, men du stör inte, sa han leende. Nu brände tårarna bakom ögonlocken igen och det skulle vilken sekund somhelst svämma över.
- Nej, men jag måste gå. Det var verkligen trevligt att träffas Mia, och tack för kaffet! Jag log och gick skyndande mot hallen, jag hörde att han gick efter mig.
- Du behöver inte gå, sa han tyst. Jag tog på mig skorna.
- Jo, det behöver jag. När jag knutit klart skorna sträckte jag mig efter min jeansjacka och vände mig om. Vi hörs. Han kysste mig lätt och fångade in mig i en varm kram.
Så fort jag kom ut började tårarna rinna. Natten skulle bli värre än någonsin.
fortsättning följer..
del 7
Nästa dag ringde jag honom och proceduren upprepade sig. Vi sågs inte varje dag, men näst intill. Jag skrattde mer, var lycklig, trots att förhållandet inte var speciellt offentligt. Från att vara kär övergick till att vara förälskad, förälskelsen övergick sakta till kärlek. Det var en känsla jag aldrig någonsin känt förut. Vi pratade, skrattade och kysstes, höll oss mest hemma. Och jag trodde jag visste allt om honom, men jag hade fel.
Det hade gått ungefär två månader och jag satt hemma i min vita soffa och smuttade på en kopp varm te. Klockan var tio på morgonen, en lördag. Min mobiltelefon ringde med sin gälla ton.
- Hallå där, svarade jag med ett leende.
- Hej, sa han, kan du komma över? Hans normalt säkra, lugna röst var nervös och skärrad.
- Ja.., jag tvekade, är det något som har hänt? Jag kände en orolig klump i magen.
- På sätt och vis, kan du komma nu? oron och nervositeten var nu uppenbar. Inom tio minuter var jag hos honom. Den välbekanta lukten av lacoste parfymen, hans muskulösa armar runt min kropp och de mjuka läpparna mot mina.
- Vad är det som har hänt? frågade jag försiktig. Nyfiken och orolig över vad det var han ville ha sagt.
- Jag har inte varit riktigt ärligt mot dig, började han. Men innan du säger något, låt mig tala till punkt, okej?
Jag nickade stelt. Orosklumpen i magen växte sig allt större och det blev svårare att andas. Han började.
- När jag träffade dig föll jag för dig direkt. Efter våran första natt i köket blev jag näst intill förälskad och jag ångrar ingenting av våra två månader. Men..jag har en flickvän och en dotter. Det är meningen att jag ska flytta till dem om en månad och de kommer hit om en vecka. Flytten kanske inte blir av, för jag har funderat under dessa två månader och du får mig att känna på ett sätt som inte hon gör. Vill du stanna hos mig?
Jag kunde knappt tro vad jag hörde. Det blev tungt att andas och tårarna brände bakom ögonlocken, jag skakade på huvudet.
- Varför har du inte sagt något? viskade jag. Hans röst skar sig när han svarade.
- För att jag älskar dig på ett sätt jag aldrig älskat någon annan. Han tog min hand och jag kämpade inte emot. Jag orkade inte, nickade bara och lät honom kyssa mig. Jag lät honom berätta allt för mig och övertala mig att stanna, lät hans armar krama mig, hans kyssar smeka min hals. Det var första gången vi älskade.
fortsättning följer..
Det hade gått ungefär två månader och jag satt hemma i min vita soffa och smuttade på en kopp varm te. Klockan var tio på morgonen, en lördag. Min mobiltelefon ringde med sin gälla ton.
- Hallå där, svarade jag med ett leende.
- Hej, sa han, kan du komma över? Hans normalt säkra, lugna röst var nervös och skärrad.
- Ja.., jag tvekade, är det något som har hänt? Jag kände en orolig klump i magen.
- På sätt och vis, kan du komma nu? oron och nervositeten var nu uppenbar. Inom tio minuter var jag hos honom. Den välbekanta lukten av lacoste parfymen, hans muskulösa armar runt min kropp och de mjuka läpparna mot mina.
- Vad är det som har hänt? frågade jag försiktig. Nyfiken och orolig över vad det var han ville ha sagt.
- Jag har inte varit riktigt ärligt mot dig, började han. Men innan du säger något, låt mig tala till punkt, okej?
Jag nickade stelt. Orosklumpen i magen växte sig allt större och det blev svårare att andas. Han började.
- När jag träffade dig föll jag för dig direkt. Efter våran första natt i köket blev jag näst intill förälskad och jag ångrar ingenting av våra två månader. Men..jag har en flickvän och en dotter. Det är meningen att jag ska flytta till dem om en månad och de kommer hit om en vecka. Flytten kanske inte blir av, för jag har funderat under dessa två månader och du får mig att känna på ett sätt som inte hon gör. Vill du stanna hos mig?
Jag kunde knappt tro vad jag hörde. Det blev tungt att andas och tårarna brände bakom ögonlocken, jag skakade på huvudet.
- Varför har du inte sagt något? viskade jag. Hans röst skar sig när han svarade.
- För att jag älskar dig på ett sätt jag aldrig älskat någon annan. Han tog min hand och jag kämpade inte emot. Jag orkade inte, nickade bara och lät honom kyssa mig. Jag lät honom berätta allt för mig och övertala mig att stanna, lät hans armar krama mig, hans kyssar smeka min hals. Det var första gången vi älskade.
fortsättning följer..
del 6
Hjärtat bultade så hårt att ljudet av ''På nära håll'' dämpades. Vi stod där länge och bara kysstes, allting kändes så rätt. Han släppte min haka och log mot mig.
- Du är så söt, sa han. Jag stod som förstenad. Är det något som är fel? Han såg ängslig ut och fick en gullig rynka i pannan.
- Nej, nej absolut inte! svarade jag. Jag blev lite chockad bara. Jag log. Han kunde inte veta att det bara hoppade av glädje inombords. Och jag måste fortfarande gå hem sa jag och kysste honom igen.
När jag sträckte mig efter min jacka kände jag hans varma andedräkt mot min nacke och hans muskulösa armar kring min kropp.
- Kommer du förbi imorgon då? viskade han nästan. Jag vände mig om och kollade in i de lysande, förväntansfulla, grön-bruna ögonen.
- Vill du det? frågade jag leende.
- Klart jag vill! Här, ta mitt nummer, sa han leende och gav mig en lapp med ett nerklottrat nummer på. Han kysste mig sen en sista gång innan jag lämnade lägenheten.
Nu var jag säker på två saker. Jag skulle ringa honom imorgon och..jag var kär. Bortom alla gränser.
fortsättning följer..
- Du är så söt, sa han. Jag stod som förstenad. Är det något som är fel? Han såg ängslig ut och fick en gullig rynka i pannan.
- Nej, nej absolut inte! svarade jag. Jag blev lite chockad bara. Jag log. Han kunde inte veta att det bara hoppade av glädje inombords. Och jag måste fortfarande gå hem sa jag och kysste honom igen.
När jag sträckte mig efter min jacka kände jag hans varma andedräkt mot min nacke och hans muskulösa armar kring min kropp.
- Kommer du förbi imorgon då? viskade han nästan. Jag vände mig om och kollade in i de lysande, förväntansfulla, grön-bruna ögonen.
- Vill du det? frågade jag leende.
- Klart jag vill! Här, ta mitt nummer, sa han leende och gav mig en lapp med ett nerklottrat nummer på. Han kysste mig sen en sista gång innan jag lämnade lägenheten.
Nu var jag säker på två saker. Jag skulle ringa honom imorgon och..jag var kär. Bortom alla gränser.
fortsättning följer..
del 5
''Inga lyckliga slut, så glöm alla sagor och låt fyllorna slåss om det lilla som lämnats kvar. Låt det va'' lät Joakim Bergs röst ifrån en dämpad cdspelare när jag kom in i köket.
-Så du lyssnar på kent? frågade jag intresserat. Killen var snygg OCH hade bra musiksmak.
-Mja, dagar som idag gör jag det. han stängde av musikspelaren och log. Vi behöver inte lyssna.
Jag gick fram till cdspelaren och tröck på play, höjde volymen och log mot honom.
-Jag tycker om Jockes djupa texter. Stäng aldrig av mitt i en låt! Jag kollade på honom med låtsad stränghet.
Han log igen. Det vackra leendet med hela det underbara ansiktet. Och tiden bara flöt iväg. Jag skrattde och pratade som jag inte gjort på länge. Han berättade om hans liv, hans jobb och de mest personliga saker man kan tänka sig. Ibland rodnade han, kollade ner och smekte bort den bruna luggen från ansiktet. Det fick mig att le ännu mer.
-Du är väldigt söt när du ler, sa han utan förvarning. Nu var det min tur att rodna och titta ner.
-Tycker du? frågade jag blygt. Jag kikade upp försiktigt och såg att han betraktade mig.
-Ja det gör jag..väldigt söt. Han skrattade till och reste sig upp. Kom så sätter vi oss i vardagsrummet.
Med en snabb koll på klockan såg jag att tiden flutit iväg för mycket även idag. Och inatt behövde jag verkligen en djup sömn.
-Det vore jättetrevligt, men jag har ett jobb att sköta även imorgon. Jag reste mig upp och stod så nära honom att jag kunde känna hans andedräkt mot min panna. Pulsen rusade och jag kände hans hand under min haka. Innan jag visste ordet av drunknade jag i en djup kyss med den snyggaste mannen jag någonsin sett.
to be continued..
-Så du lyssnar på kent? frågade jag intresserat. Killen var snygg OCH hade bra musiksmak.
-Mja, dagar som idag gör jag det. han stängde av musikspelaren och log. Vi behöver inte lyssna.
Jag gick fram till cdspelaren och tröck på play, höjde volymen och log mot honom.
-Jag tycker om Jockes djupa texter. Stäng aldrig av mitt i en låt! Jag kollade på honom med låtsad stränghet.
Han log igen. Det vackra leendet med hela det underbara ansiktet. Och tiden bara flöt iväg. Jag skrattde och pratade som jag inte gjort på länge. Han berättade om hans liv, hans jobb och de mest personliga saker man kan tänka sig. Ibland rodnade han, kollade ner och smekte bort den bruna luggen från ansiktet. Det fick mig att le ännu mer.
-Du är väldigt söt när du ler, sa han utan förvarning. Nu var det min tur att rodna och titta ner.
-Tycker du? frågade jag blygt. Jag kikade upp försiktigt och såg att han betraktade mig.
-Ja det gör jag..väldigt söt. Han skrattade till och reste sig upp. Kom så sätter vi oss i vardagsrummet.
Med en snabb koll på klockan såg jag att tiden flutit iväg för mycket även idag. Och inatt behövde jag verkligen en djup sömn.
-Det vore jättetrevligt, men jag har ett jobb att sköta även imorgon. Jag reste mig upp och stod så nära honom att jag kunde känna hans andedräkt mot min panna. Pulsen rusade och jag kände hans hand under min haka. Innan jag visste ordet av drunknade jag i en djup kyss med den snyggaste mannen jag någonsin sett.
to be continued..
