del 8
Natten som följde var den värsta natten jag någonsin upplevt. Ensam i min stora säng låg jag med tårarnas rinnandes nedför mina kinder, vände och vred på mig för att försöka fly från smärtan i bröstet. Jag grät mig in i en orolig slummer som jag vaknade upp ur med ett ryck när mardrömmen nådde sitt slut.
Dessa nätter var något jag skulle behöva vänja mig vid. Samma mardröm varje natt.
Han kysste mig ömt, viskade fina ord i mitt öra och höll om mig. Hans lukt trängde in i mina lungor, och hans fingertoppar smekte min midja. Plötsligt blev hans grepp hårt, en kniv högg mig i bröstet och han tittade på mig med sorgsen blick. Så rycktes jag upp ur drömmen.
Jag spenderade fortfarande större delen av mina dagar tillsammans med honom, försökte att inte visa hur sårad och uppriven jag var. Log mot honom och var som vanligt. Sedan kom den dagen jag fruktat mest. Fästmön och dotterna anlände.
- Hej! sa han när de kom innanför dörren. Kärleken i rösten gick inte att undgå när han hälsade dem välkomna. När han kysste henne gjorde det så ont i bröstet att jag lade handen vid mellangärdet. Jag presenterades som en vän.
- Hej, Ellen. sa jag och log så gott jag kunde.
- Mia, sa den fästmön. Och det här är Linnea. Hon pekade på den lilla flickan som log blygt bakom hennes mammas ben.
Jag satt där med den lyckliga lilla familjen i två timmar. Kim hade ställt upp familjefoton i vardagsrummet och för var minut som gick blev det tyngre att andas. Jag sa inte mycket, bara när jag blev tilltalad. Kände mig så ivägen och fick en klaustrofobisk känsla som fick mig att resa mig upp.
- Jag ska inte störa er mer, sa jag. Jag har saker att fixa där hemma. Han kollade på mig med en förvånad och lite besviken blick.
- Jaha, men du stör inte, sa han leende. Nu brände tårarna bakom ögonlocken igen och det skulle vilken sekund somhelst svämma över.
- Nej, men jag måste gå. Det var verkligen trevligt att träffas Mia, och tack för kaffet! Jag log och gick skyndande mot hallen, jag hörde att han gick efter mig.
- Du behöver inte gå, sa han tyst. Jag tog på mig skorna.
- Jo, det behöver jag. När jag knutit klart skorna sträckte jag mig efter min jeansjacka och vände mig om. Vi hörs. Han kysste mig lätt och fångade in mig i en varm kram.
Så fort jag kom ut började tårarna rinna. Natten skulle bli värre än någonsin.
fortsättning följer..
Dessa nätter var något jag skulle behöva vänja mig vid. Samma mardröm varje natt.
Han kysste mig ömt, viskade fina ord i mitt öra och höll om mig. Hans lukt trängde in i mina lungor, och hans fingertoppar smekte min midja. Plötsligt blev hans grepp hårt, en kniv högg mig i bröstet och han tittade på mig med sorgsen blick. Så rycktes jag upp ur drömmen.
Jag spenderade fortfarande större delen av mina dagar tillsammans med honom, försökte att inte visa hur sårad och uppriven jag var. Log mot honom och var som vanligt. Sedan kom den dagen jag fruktat mest. Fästmön och dotterna anlände.
- Hej! sa han när de kom innanför dörren. Kärleken i rösten gick inte att undgå när han hälsade dem välkomna. När han kysste henne gjorde det så ont i bröstet att jag lade handen vid mellangärdet. Jag presenterades som en vän.
- Hej, Ellen. sa jag och log så gott jag kunde.
- Mia, sa den fästmön. Och det här är Linnea. Hon pekade på den lilla flickan som log blygt bakom hennes mammas ben.
Jag satt där med den lyckliga lilla familjen i två timmar. Kim hade ställt upp familjefoton i vardagsrummet och för var minut som gick blev det tyngre att andas. Jag sa inte mycket, bara när jag blev tilltalad. Kände mig så ivägen och fick en klaustrofobisk känsla som fick mig att resa mig upp.
- Jag ska inte störa er mer, sa jag. Jag har saker att fixa där hemma. Han kollade på mig med en förvånad och lite besviken blick.
- Jaha, men du stör inte, sa han leende. Nu brände tårarna bakom ögonlocken igen och det skulle vilken sekund somhelst svämma över.
- Nej, men jag måste gå. Det var verkligen trevligt att träffas Mia, och tack för kaffet! Jag log och gick skyndande mot hallen, jag hörde att han gick efter mig.
- Du behöver inte gå, sa han tyst. Jag tog på mig skorna.
- Jo, det behöver jag. När jag knutit klart skorna sträckte jag mig efter min jeansjacka och vände mig om. Vi hörs. Han kysste mig lätt och fångade in mig i en varm kram.
Så fort jag kom ut började tårarna rinna. Natten skulle bli värre än någonsin.
fortsättning följer..
Kommentarer
Postat av: Maria
åh skriv meeeeeeeer, nu! :D
Trackback
