idaa

Tröttheten sköjde över mig som en våg när jag kom in i lägenheten. Det var fuktigt och ljust ute medans lägenheten var varm och mörk. Utan att ta av mig mer än byxor och munkjacka kröp jag ner under täcket och somnade dirket.

Klockan nio ringde klockan, det var dags att gå till jobbet. Gårdagens händelse uppenbarade sig när jag såg mina omlagda händer. Ett leende strök över mina läppar. Han kom att vara min drivkraft under hela dagen på jobbet. Jag gick som i trans leende eller nynnandes på glada melodier.
-Vad är det med dig idag Ellen? frågade min arbetskamrat Josefin. Hände det något igår eller? Hon tittade på mig och viftade flörtigt med ögonbrynen. Jag fnissade till.
-Nja, inget speciellt, svarade jag fnissande och gick därifrån. Dagen var slut och jag hade fortfarande inte slutat tänka på honom. Väl hemma i lägenheten fastnade blicken på klädhögen jag lagt på stolen i hallen och började fundera. Utan att ha funderat speciellt länge gick jag ut i köket, hämtade en påse, la ner kläderna och gick ut genom dörren. Jag kunde bara inte vänta med att träffa honom.

Påvägen dit började nervositeten krypa fram. Vad skulle jag säga, hur skulle jag göra, ååååååh han är så snygg. Tillslut var jag framme vid porten, hur kunde jag komma ihåg koden? Det var frågan. Mina steg kändes tunga när jag gick uppför trappen och när jag kom upp var jag påväg att vända för jag kände mig så otroligt löjlig. Jag slog bort tanken och ringde på. Hans ansiktste lyste upp när han såg mig.
-Åh hej! sa han och log. Jag trodde inte du skulle komma.
-Du trodde att jag skulle rymma med dina kläder alltså? Jag log finurligt. Jag hade vägarna förbi så jag tänkte att jag kunde lämna dem idag.
-Åh tack, vill du komma in? han såg sådär bönande ut idag igen.
-Ja..om jag inte stör.
-Jag skulle precis laga mat, vill du ha? ropade han ifrån köket. Glädjeruset spred sig inom mig.
-Ja tack! svarade jag och tänkte något förbjudet om hans vackra ögon.

To be continued..