idaa

nostalgi är kvällens ord.
här sitter jag och kollar på bilder och filmer från ett år tillbaka och tider jag saknar.
vissa tider är menade att passera, men vissa passerar utan att man vill.
jag saknar internskämten och allt det sjuka vi hade, jag blir ständigt påmind av den lilla familj som växte fram.
dock har jag alltid vetat att dessa stunder ska passera, det är dags att växa upp och hitta sin egen väg.
sen tänker jag på fem små tomtar som spelade riktigt fint. så fint att jag kände lycka i hjärtat.
vart har de tagit vägen? borde vi inte hållit kvar i det?
men det kanske är som nelly furtado sjunger, all good things come to an end.
all good things come to an end och det går egentligen inte en dag utan att det snuddar vid min näthinna.
personer och minnen i det förgångna kanske ska förbli minnen? det är säkerligen dags att leva vidare.
leva för de som nu finns här och som jag älskar mer än något.
nu ska jag sluta känna saknad