idaa

det är när man sitter i sitt stora, tysta hus med ostbågar i famnen och kollar på en romantisk komedi som man ibland börjar tänka. funderar på hur lycklig man egentligen är, hur bra man egentligen har det, sen tänker man allt är relativt. ibland har man kanske rätt, jag har haft båda mina föräldrar, ingen har dött och ingen har smitit iväg med en ny kärlek. jag har inte blivit bedragen av någon jag älskar, iallafall inte som hon i filmen.
jag har egentligen ett väldigt bra liv, men som sagt, allt är relativt.
med det menar jag, det kunde vara bättre och det kunde vara sämre. 
ibland när jag kollat på en kärleks film så börjar jag ofta fundera på vad kärlek egentligen är. det kan var kärleken till mat, till sin mamma, till ett djur, till en vän, eller någon man attraheras av. men vad är det som får oss att älska? är det överhuvudtaget någon som vet det?
jag tror att lukten av en människa är det som gör att man får svårt att glömma en person. den har man andats in i lungorna och lagrat i hjärnan. den försvinner aldrig. och påminnelser av den får det att hugga i hjärtat. ett hugg så hårt att man inte kan andas.

en djup kväll med många tankar och för att förstöra det..ska jag berätta att jag saknar mitt långa hår.
godnatt



ska nog fixa mig lite hår..